Stoppa mig jag går snart. Bort från ditt hem och ditt land och din tro.
Jag ska hämta resterna som jag gömde där borta eller
kastade iväg från min kropp mitt löfte min hud mig själv.
Sluta röra vid mig jag har ingen känsel.
Rör inte vid mig som om livet inte existerade
inte var äkta bara på låtsas.
För jag och du vi vet att det gör det
och att det inte bara är påhitt. Vi vet det.
Jag kan inte mer tala med korrekta ord.
Det är förnuftet som svikit mig och dig och oss alla.
Vi alla faller efter samma fotsteg och sträcka det spelar ingen roll.
Det är ändå förnuftet som lurar mig. Och dig och alla andra.
Jag brukar inte säga det.
- Okänd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar