amanda persson

Allt handlar om framtiden just nu lixom. Allt bara. Men det kanske är så då man är blivande studenttagare; det enda man kan tänka på är balen med massa glamour och massa fester med sprit och snefyllor, studenten med champange, avslutningsscermonier (särstav?), glädje- och/eller sorgsna tårar och flakåkning. Vad vet jag lixom.

En sak jag undrar är, är det okej för mig att tycka att jag och andra 91or är mer värd att ta studenten än alla andra? Jag tycker att jag är bäst som har gått 4 år istället för 3. Vilken jävla insats va, borde få stipendium. Men det kommer jag inte få, för jag är inte nog engagerad. Jag bara hatar, det är allt jag gör. Skolan alltså.

Men vad händer sen då?