amanda persson

Tolvslaget blev inte som planerat men det allra viktigaste var kyssen, som jag fick. Tjugohundratio blev plötsligt, på en hundradels sekund, tjugohundraelva och nu blir det bara bättre och bättre. Tiden har gått snabbt och för exakt 1 år sedan denna dag var det så annorlunda. Jag har fått frågor och svar och uppenbarelser. Jag har fått förändrade drömmar och förnyade vänner. Börjat trean och blivit äldst, som vanligt då. Jag har ändrat prioriteringar och fått för hög frånvaro, lönespecifikation en gång i månaden och lägenhetsplaner, tillsammans med någon. Jag har varit ledsen på riktigt, och framförallt glad på riktigt. Jag har gjort revolt och klippt av mig allt hår och ångrat mig. Jag har lärt mig vem jag tycker om och vem jag ska undvika. Var jag vill bo och vad jag ska göra sen. Jag vet vad jag ska säga, när jag ska säga det och hurvida jag ska stå för det jag säger. Börjat tycka om mig själv och förstått att andra tycker om mig, så här. Jag har skaffat nya intressen och tappat gamla. Men som du säger, så är nog kärleken störst av allt. Jag har nog också funnit mitt livs kärlek.

Och jag förväntar mig ett fortsatt bra år, fler kärleksförklaringar och ljusa dagar. 20 år och nyexaminerad gymnasieelev. Jag ska skaffa ett jobb och gå i skolan och må bra. Bara göra det jag vill utan att känna att jag måste. En gemensam lägenhet på tullgatan och körkort. Peace & love - festivalen och Umeå open, trästocksfestivalen och Piteå dansar och ler. Leva i nuet och inte vara så rädd. Få ännu fler uppenbarelser och svar på mina frågor. Jag ska ta reda på vad jag vill bli då jag blir stor och jag ska höja mina betyg. Jag ska gå till skolan var dag, bara för att jag kan och för att så många andra inte kan. Jag ska lära mig allting. Och även detta år, ska kärleken var lika stor som förra - om än inte större.