Jag dras på något sätt till denna tomma ruta som går att kladda hur mycket som helst på.
Jag pratar för tillfället med E om ordet realist. E antydde följande "De låter som om man har tappat allt som kallas hopp eller tro. Och att man bara tror på sånt som är skrivet eller verkar självklart för stunden. Jag gillar att drömma och att fantisera, men det ända som skiljer drömmar från verkligehet är handling. Frågan är om ralisten vågar följa sina drömmar". Det var ett tänkvärt svar tycker jag. Vågar verkligen realisten följa sina drömmar eller lever han/hon i en strukturerad värld med kalendrar, bara-är saker och undangömda drömmar som behöver dammas av? Hur vet man om man är en realist eller om man är en drömmare? Tänk om man gömmer sin identitet och låtsas vara världens drömmare då man i själva verket är sjukaste realisten som bara har ljugit om sina drömmar och önskningar?
Då är frågan; är det värt att vara en drömmare, är man en bättre människa då ?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
intressant ämne. om man väljer mellan att vara optimist, pessimisst eller realsit i den meningen tror jag att realisten inte är någon väldigt fakta-fokuserad person. om man däremot bara tror på sanningen, det som är logiskt och lever livet efter en stram struktur tror jag att man låser in sig själv. (plus att jag blev nyfiken på vem E är ;>)
Skicka en kommentar