Bring me back to were I started

Årets första vurpa ägde rum idag. Jag var på väg hem från skolan och skulle gå ner för en av mitt områdes två stentrappor, som såklart var isbelagda med lite fin snö ovanpå. Jag var på mitt allra mysigaste vinterhumör och gick och trallade till musik som dånade i mina öron, då det plötsligt hände. Jag kände att jag tappade kontrollen, mitt i denna stentrapp, och landade på rumpan med en dunst, sedan var allt över. På bara några få sekunder hade jag bytt humör från glad och mysig till arg och blöt. Jag suckade och stonkade mig upp för att fortsätta min färd hem. Då kände jag hur ont det hade gjort och hur kall jag blev, samtidigt som jag skämdes lite. Tänk om någon såg mig? Detta händer alla, tänker du, och ja det händer alla men det är sjukligt skämmigt då det väl händer. Nu kan ingenting gå värre idag, skönt är väl det.